onsdag 20 augusti 2014

Att outa sig själv.

Alla människor har en historia, lika så jag. En snabb sammanfattning skulle kunna vara att jag har varit ute och slirat lite, som så många andra.

2006-08-14

2008-08-02

2012-09-01

tisdag 13 november 2012

Utdragen sjukdom.

Är så fanatiskt less på att inte vara frisk. Jag vet inte hur många veckor jag nu har avhandlat med sjukdom. När jag vaknade imorse så var näsan täppt och halsen gjorde ont. Ville mest bara ligga kvar i sängen och tycka synd om mig själv. Låg också kvar en stund, för att vara helt ärlig. Ställde till och med in historialektionen till förmån för två timmars sömn, stoppade sedan i mig värktabletter och cyklade ner till skolan för att ta mig igenom resten av dagen.

Usch, säger jag bara. Usch. Så, ingen träning idag.

Min PT mailade mig idag, sista uppföljningen blir 26 nov.
Om det känns bra? Inte ett dugg!

måndag 12 november 2012

Test av dumfot och armhävningslycka.

Egentligen är jag fortfarande inte helt OK utifrån och in. Det är någonting som tjorvar lite i halsen, men jag har inte ont, så jag valde trots lite halstjorv, att köra ett litet lätt pass.

Körde lager på lager och gav mig ut i eftermiddagsmörkret. Eftersom jag inte äger någon reflexväst (måste införskaffa!), så vågade jag mig inte ut på vägarna, utan höll mig i parken i närheten. Min vänstra fot är fortfarande långt ifrån bra, så det här passet ägnade jag åt att testa lite gränser för foten. Resultatet blev ganska nedslående, att jogga går inte så bra. Avståndet mellan två lyckstolpar var den sträcka som jag klarade som längst, innan jag fick antydan till ont. Så jag gick, joggade några steg, gick, hoppade lite och fortsatte att sedan att gå. Så höll jag på, blev inte ett dugg svettig, men man måste ju börja någonstans.

Det är nu tre månader sedan jag skadade foten, och det känns som att jag inte har kommit någonstans. Less på att inte kunna jogga och springa, och otroligt less på att ha ont.

Efter "promenaden" gick jag in och ville smaka på lite svett, så därför körde jag ett litet överkroppspass som fick mig att svettas lite. Bland annat fixade jag 33 armhävningar på tå! Dock lite vila mellan de fem seten, men ändå! På tå! Uppochhoppa har en armhävningsutmaning som jag precis har hoppat på, de är inne på vecka fem, medan jag bara är inne på vecka ett, dag två. Men vad gör det?! :)

Nu dusch och välförtjänt middag!

Den nyköpta mössan är bästa köpet på länge! Så skön.

Fyra fjuttiga varv. Lite besviken är jag på dumfoten som inte fixade mer.

onsdag 7 november 2012

Benpass.

Det är så härligt med benpass. Att få välja bland de tyngre vikterna är underbart. Känner mig lika stark som Pippi! Nu ska jag försöka ta mig hem på mina slutkörda ben. :)

tisdag 6 november 2012

Alltså.

Det är så sjukt roligt att träna. Jag blir lika imponerad varje gång! Jag mår så himla bra efter ett pass på gymmet. Det här med att ta det lite lugnt på gymmet, ja, det funkar tydligen inte när det gäller mig.

Inte heller visste jag att man blev stark som en varg utav att vara sjuk, vila och äta godis i två veckor! ;)

Tillbaka på gymmet!

Igår kändes det som att jag behövde vila någon dag till innan det var aktuellt med träning igen, men när jag vaknade imorse så kände jag mig pigg! Äntligen! Känns som att det var en evighet sedan jag var på gymmet.

Ska ta det ganska lugnt är i alla fall planen för dagens gymvistelse. Känns som en bra idé med tanke på hur kroppen har mått de sista två veckorna.

måndag 5 november 2012

Varför tränar vi?

Jag är sjuk. Därav den extremt dåliga aktiviteten här på bloggen. Kroppen håller på att repa sig, men jag behöver några dagar till på mig för att kroppen ska bli fit for fight igen. Istället har jag suttit och grubblat en hel del på träning fram och tillbaka.

Vi sitter ju allt mer stilla framför datorn på jobbet och i skolan, därför blir träning allt mer viktigt. Faktum. Vår stillasittande vardag har redan blivit ett folkhälsoproblem, vilket är ett problem som växer för var dag som går. Träning är då ett av de bästa sätten att förebygga fetmarelaterade sjukdomar.

I det moderna samhället som vi lever i, så har vi blivit så otroligt duktiga på att hitta bekvämligheter som gör vår vardag väldigt stillasittande. Vilket krockar mot våra naturliga behov. Vi behöver träningen för att få huvudet och kroppen att fungera ordentligt, och för att vi ska känna oss starka och friska.

Men det är trots allt ganska lätt att bli matt på det hela. Genom att bara logga in på Facebook eller på någon annan valfri social media så blir man bombad av alla dessa träningsuppdateringar. Någon har precis klämt långpass med intervallen i skogen, en annan har precis kommit hem från en 100+ km lång cykeltur, och en tredje ska precis in och köra ett svettigt ryggpass på gymmet. Råkar det vara lov eller semester, så kan man dessutom också få läsa om att den och den minsann har hunnit med hela tre pass, på en och samma dag.

Och ja, jag vet. Jag är inte så mycket bättre själv. Jag kan inte bara skylla på att detta är ett projektarbete och att min blogg fungerar som min loggbok. Jag har trots allt kopplat den till min facebook. Jag tycker även om att skriva om min träning och få några ryggdunkningar för det. När jag har flyt. Har jag istället en svacka, såväl tränings- som motivationsmässigt, så blir jag nästan förbannad när jag ser alla fantastiska pass som har avverkats. Och tanken slår mig: vilar aldrig folk? Någon skriver något om ett simpass på sin "vilodag" och en annan "powerwalkar" sig igenom sin träningsfria dag.

Det här har fått mig att fundera riktigt ordentligt på varför man egentligen tränar. Ibland kommer jag på mig själv att jag funderar kring ifall några av passen jag gör, bara genomförs för att jag ska ha någonting att skriva på bloggen. Ytterst skrämmande. Jag hoppas att det inte är så, men ibland börjar jag fundera. Vars går gränsen för sund träning? Jag vill träna för att jag tycker att det är förbannat roligt, och för att jag mår så galet bra utav det.

Tankeställare deluxe.

Varför tränar jag, och för vems skull?

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...