Jag drömmer mig bort lite och fantiserar om en härlig höstjogg längs med Mälaren. Där kölden biter tag i mina kinder, samtidigt som solen värmer upp mig rygg. Färgerna varierar mellan rostrött och senapsgult, och allt är stillsamt. Mälaren ligger klar och kall, och fåglarna flyger bortåt fjärran. I öronen ljuder Lauridsens vackra O Magnum Mysterium, och jag mår himmelskt underbart.
Åh, som jag längtar till den dagen då min trasiga fot inte längre är trasig. Dags att sätta igång ordentligt med den tråkiga rehabträningen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar