När jag stod och tog i som mest, så kom en av de stora pojkarna fram till mig och gav mig en komplimang för mina triceps! Jag blev så överraskad och glad, att jag bara stod där och fånlog till svar. Börjar verkligen känna att jag nu börjar våga ta för mig vid de fria vikterna, och det är en befrielse! Det gäller att sluta bry sig om alla andra runt omkring och bara köra. Hur dum man än ser ut. Jag är där för att bli stark och för att må bra. Punkt.
Jag har nu kommit hem, och ligger helt utslagen på soffan men ska snart försöka resa på mig för att få lite middag lagad. Känns dock otroligt jobbigt just nu, men tror att kroppen behöver lite energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar