Dumma, dumma fot.

Älskar känslan av att hamna i den där bubblan som man hamnar i ibland när man går in på gymmet. Fullt fokus på mig själv och mitt. Gymmet var ganska fullt, men jag märkte inte av någon annan. Jag var fullt upptagen med mitt. När jag är i den där bubblan så känner jag mig så otroligt stark, och det känns som att jag skulle kunna klara av vad som helst. 

Men, under uppvärmningen på spinningcykeln så glömmer jag att dra åt öglorna som håller fast foten ordentligt. Och jag tar i och halkar till med min skadade fot. Vrickar den lätt och jag känner hur den svullnar lite. Förbannar mig själv och går tillbaka till omklädningrummet och slänger upp foten på bänken för att titta på hur det gick för foten. Funderar ett tag på ifall jag borde åka hem och vila, men adrenalinet pumpar i mig och jag är så sjukt träningssugen, så jag bestämmer mig för att köra ändå. Och det gick. 

Men nu får jag betala priset för att jag inte åkte hem direkt och vilade foten. Nu har jag ont. 

Dumma, dumma fot. Dumma, dumma mig.

Ond fot eller inte, så är jag likväl lika stolt och nöjd ändå!